OER - open Education Resources - Unstoppable or Unsustainable? II

Prof Franscesco Pedró från OECD, Centre for Educational Research and Innovation, CERI, I Frankrike talade sen om ”Giving Knowledge for Free”. Man hade problem inom OECD att ens jobba med detta – man tar ju alltid betalt för sina rapporter…men här fick man göra undantag för den nedladdningsbara pdf:en om detta.

I Europa och USA vill man ha kombinerbara objekt, men i utvecklingsländer hela kursmaterial.

OEF providers skiljer sig åt, hur generella man är, vilka språk man jobbar med, vem som finansierar och varför. Detta är mycket en gräsrotsrörelse, men det är ofta så att resp huvudorganisation, t ex stort universitet, inte alls känner till de som blivit internationellt uppmärksammade för denna typ av arbete, elelr t o m motarbetar dessa och vill behålla och skydda institutionell kunskap.

Men kommer OER göra att universiten förlorar studenter? I alla fall händer det inte än. Men mycket lärande sker utanför universiteten, och konsumenterna av OER där är mest välutbildade redan. Och man får ju inte examen av att botanisera och lära sig saker på nätet. Och nya studenter saknar ju inte saker att läsa. De vill ha andra saker av universitetet. Och dessutom – OER från ett universitet går att använda i PR-syfte, så har t ex MIT gjort.

Problem med OER är givetvis t ex

a) Kvalitet och relevans. Hur jobbar man med det?

B) IPR, upphovsrätt. Men de flesta verkar inte bry sig. Det borde de – Creative Commons är bra.

c) Hållbarhet? – men är OER movement som gräsrotsrörelse hållbar om andra gör pengar på det?

Policy implications on instituional level? Det är en risk att sitta overksam för t ex universitet. Man behöver en OER-strategi. Och universiteten måste belöna och uppskatta individer som gör utvecklar Open Education Resources.

Tyvärr leder och samordnar ingen utvecklingen. Skulle OECD göra det? Inte så säkert. Men kanske någon annan.