Tillbaka i Sverige

Äntligen hemma i Sverige. Det har varit en intressant, men också intensiv vecka i Berlin. Nu ska det bli skönt att komma hem till Umeå, Norrlands metropol.

Web 2.0 in education

Fyra talare skulle under denna session presentera resultaten från deras studier för projekt med Web 2.0-anknytning. Först ut var Kjell Atle Halvorsen från Norwegian University of Science and Technology.

Kjell presenterade resultaten från ett projekt där han infört bloggtekniken som verktyg för ledarskapsträning. Han började med att dra en intressant liknelse mellan bilens utveckling och hans syn på teknikutvecklingen inom universitet och högskolor. Kjell visade på de slående likheterna mellan utformningen av senare modeller av häst och vagn och designen på den första T-Forden. En tankemodell som Kjell menar visar sig tydlig även idag när vi överför gamla pedagogiska verktyg in i den allt mer teknikbaserade lärmiljön. Kjell fortsatte med att skämtsamt referera till sin egen generation som the "Why? generation". -Why do we need new technologies. -Why should we use it?
Projektet som Kjell arbetat med bestod av en kurs där 25 studenter använde blogg som ett verktyg för interaktion och kommunikation. Studenterna uppskattade inslaget och deltog med stor aktivitet genom att posta inlägg och fortsätta diskutera med hjälp av funktionen för att lämna kommentarer. Från utvärderingen lyftes bla följande synpunkter fram: Känsla av förnyelse, sporrar nyfikenhet och väldigt inspirerande.

Federica Oradini presenterade ett införande av en social plattform för studenter och lärare vid University of Westminster med namnet Connect. Federica liknar plattformen med Facebook och lyfter fram funktioner som blogg, community, forum och möjligheten att lägga upp en egen profil. Connect är en implementering av den öppna källkoden för ELGG. Vid utvärderingar över studenternas användande visade det sig att 50% hellre använde Facebook men att de andra 50% gillade plattformen. Federica pekade på den stora skillnaden mellan Connect och Facebook där hon menade att användare av Facebook till största delen kopplas samman med personer de redan känner. I utvärderingar av systemet kom det bland annat upp att studenterna tyckte att Connect var mer informellt än universitetets officiella lärplattform och att man hellre kommunicerade med sina studiekamrater här. En viktig faktor som belystes vid införandet av en social plattform var att involvera studenterna tidigt i processen och en stor vinst var att institutionerna fått möjlighet att involveras och upptäcka "the online movement".

Wei Wei Goh från University of Derby pratade om resultaten i rapporten Facilitating critical thinking using Wikis. Wei började med att ge en grunläggande introduktion till Wikis. I studien var alla deltagare förstagångsanvändare av tekniken. Ett tydligt faktum var att studenterna till största del använde Wikin som ett verktyg för att producera innehåll och inte utnyttjade de kraftfulla funktionerna för kollaboration.
Wei fortsatte med att lista några problem som uppstått och hennes förslag på hur dessa på bästa sätt kan lösas: Studenterna förstod inte hur man ska använda Wikis och fick inte tillräckligt med information om vilka möjligheter som verktyget erbjuder. Studenterna förklarade sitt låga deltagande med att de föredrar "face to face" kommunikation och att de haft brist på tid. Lösningarna på dessa problem kunde vara en genomgående introduktion, inslag av hands on training och att studenterna bör få tid att lära känna varandra innan arbetet med Wiki startar. Wei avslutade med att presentera resultatet av studien som visade att för mycket tid gick åt till att lära sig den nya tekniken och att processen att stödja kritiskt tänkande inte fick tillräckligt stort utrymme i och med detta.

Andrzej Wodecki från University of Lublin i Polen avslutade med en presentation om Second Life och frågeställningen om plattformen möjligtvis inte lämpar sig för undervisning. Vid universitetet i Lublin har man skapad en mötesplats i Second Life och de första funktionerna man lyfte in var möjligheten att dela video, dokument och hålla e-möten. -Det användes inte, menade Andrzej. Andra försöket som utfördes var att bygga upp ett bibliotek i den virtuella världen som skulle fungera som mötesplats. Detta uppskattades av studenterna och en klar ökning av antalet användare var tydlig. Andrzej spenderade större delen av sin presentation med att navigera runt sin avatar i den 3-dimensionella världen och fick väldigt hastigt i slutet gå igenom slutsatserna.
Second Life har vid universitetet i Lublin fungerat väldigt bra för att öka kreativiteten och att utföra grupparbeten. Systemet har fungerat betydligt sämre för att tillsammans skapa innehåll och studien visar även att studenterna hellre kommunicerar via MSN än i Second Life. Andrzej avslutade med att lista några viktiga faktorer för att lyckas med ett projekt i Second Life: Motivation, små grupper, korta projekt och ett starkt ledarskap.

Intervjuer från konferensen

Vi gick runt på mässområdet och träffade några intressanta människor. Titta gärna på dessa intervjuer.

Steve Wheeler, Senior Lecturer, ICT and Education, University of Plymouth, Du når Steve Wheelers blogg här.

Troy Stein från TechSmith. En av deras produkter är Camtasia Studio. Det är ett skärminspelningsprogram (Screenrecording). Han berättar också om deras nya produkt Camtasia Relay, ett system för automatisk publicering av föreläsningar på nätet. 

William Florance, Elluminate.

Elluminate är ett E-mötetssystem inriktat mot utbildning.

OER - Open Education Resources - Unstoppable or Unsustainable? III

Artur Dyro, från ett polskt epublishing house, "Young Digital Planet SA", talade om Open Content – A Treat or a Chance for Commercial Publishers. Han avgränsar sig till Open Content-material gjord av lärare.

Han frågade om hur många i salen (av kanske 500?) som egentligen skulle kunna göra en multiple-choice-fråga illustrerad med en bild som lärobjekt på 15 minuter, utan att be någon annan. Inte många… ”Content Authoring” är inte enkelt. Och ett annat allvarligt problem är att många utan att riktigt förstå det gör våld på upphovsrätt. Svårt. Många bidrag är inte så professionella.

Men vanliga publishers skulle oroa sig ändå. Vad Wikipedia gjort med encyclopedi-industrin på några år och vad mp3 gjort med musikindustrin, gör nu snart kanske Open Content med förlagssektorn.

Men alla är också frustrerade – lärare som inte kan producera, studenter som saknar bra material, förlag som inte vet hur de ska göra. Men läromedelsförlag skulle nog försöka blanda in sig och stödja utvecklingen. Men man måste försöka få till en affärsmodell. Ett problem är objektens ”granularitet”. Om man vill ha en illustrativ video kan man ladda ner den på YouTube eller köpa en hel CD, där man bara använder bara en grej. Inte rationellt. Det måste förlagen jobba med.

Och ett råd till OER fans – ni samarbetar med alla, utom med förlagsbranschen. Varför? Ni kommer att behöva förlagens samarbete och stöd.

OER - open Education Resources - Unstoppable or Unsustainable? II

Prof Franscesco Pedró från OECD, Centre for Educational Research and Innovation, CERI, I Frankrike talade sen om ”Giving Knowledge for Free”. Man hade problem inom OECD att ens jobba med detta – man tar ju alltid betalt för sina rapporter…men här fick man göra undantag för den nedladdningsbara pdf:en om detta.

I Europa och USA vill man ha kombinerbara objekt, men i utvecklingsländer hela kursmaterial.

OEF providers skiljer sig åt, hur generella man är, vilka språk man jobbar med, vem som finansierar och varför. Detta är mycket en gräsrotsrörelse, men det är ofta så att resp huvudorganisation, t ex stort universitet, inte alls känner till de som blivit internationellt uppmärksammade för denna typ av arbete, elelr t o m motarbetar dessa och vill behålla och skydda institutionell kunskap.

Men kommer OER göra att universiten förlorar studenter? I alla fall händer det inte än. Men mycket lärande sker utanför universiteten, och konsumenterna av OER där är mest välutbildade redan. Och man får ju inte examen av att botanisera och lära sig saker på nätet. Och nya studenter saknar ju inte saker att läsa. De vill ha andra saker av universitetet. Och dessutom – OER från ett universitet går att använda i PR-syfte, så har t ex MIT gjort.

Problem med OER är givetvis t ex

a) Kvalitet och relevans. Hur jobbar man med det?

B) IPR, upphovsrätt. Men de flesta verkar inte bry sig. Det borde de – Creative Commons är bra.

c) Hållbarhet? – men är OER movement som gräsrotsrörelse hållbar om andra gör pengar på det?

Policy implications on instituional level? Det är en risk att sitta overksam för t ex universitet. Man behöver en OER-strategi. Och universiteten måste belöna och uppskatta individer som gör utvecklar Open Education Resources.

Tyvärr leder och samordnar ingen utvecklingen. Skulle OECD göra det? Inte så säkert. Men kanske någon annan.

Open Education Resources: Unstoppable or Unsustainable ?

Dr Richard Baraniuk från Rice University i Texas, som har det s k Connexions- projektet. (www.cnx.edu).

Liberate the textbooks! är Baraniuks budskap. Organisera allt på sid-nivå istället! Inte så kaotiskt som det verkar om man använder XML. Sätt det sedan i en database (web repository) och gör det fritt att använda och open source (möjligt att bearbeta).

Viktigt är Creative Commons som licensieringsmodell. CNX jobbar med CCBy, en licens som passar webben och open content, men ger visst skydd och upplyser alla om vad som gäller (add, remix, - but attribute!). Sedan inbjuder man andra att vidareutveckla och nyutveckla sånt som saknas.

CNX jobbar med små XML-moduler som snabbt sätts ihop med andra till ett paket ("learning machines") som sen också kan bli ”powerful textbooks”, eller personalised textbooks. Man jobbar konsekvent med en slags LEGO-modell, LEGO är också metaforen som visas på bilder. Andra som jobbar med Learning Objects har övergett och gissalr den metaforen sen länge, men CNX är på denna väg.

Textböcker blir ju dyrare och dyrare – studenter har helt enkelt inte råd. Studenter i Kaliforniens Community Colleges klagar på att kostnaden för kurslitteraturen är större än deras tuition fees – så studenter slutar för att de inte kan köpa böckerna. Då behövs OER-material – som också kan tryckas. Försök pågår.

Sedan talar han om long tail publishing. Vilken lärare vill inte skriva ”The Harry Potter of Economics” textbook och tjäna pengar på den. Men det är ju sällan så – de flesta läroböcker har liten upplaga, och författaren får sällan sälja så många att han någonsin får några pengar från förlaget. Det gäller nu att jobba som en del av musikbranschen utvecklats – underlätta spridning av de smala alternativen – som alla har en marknad.

Men OER kan vara förenlig med for-profit publishing. Creative Commons CCBy tillåter kommersiell användning. Var skulle Linux vara utan RedHat t ex, som distribuerar Linux och tjänar pengar på det genom att supporta, vidareutveckla, distribuera?

Print on Demand funktioner har framtiden för sig: COOP.com , Lulu.com, OnDemandBooks – vissa trycker för en cent per sida. Kolla FlatWorlds business model – boken är en sak, supplementals är vad dessa gör pengar på. Detta är som när man köper rakhyvel eller bläckstråleskrivare– just denna är billig, förbrukningsartiklarna finansierar.

Ett annat koncept är ”lens” (linser, tjänster somn erbjuder perspektiv), t ex ”Faculty of 1000”, en betaltjänst som söker och ordnar åt en lärare vad man behöver.

Han uppmanar oss till slut att skriva under ”The Cape Town Declaration” om vi är intresserade av OER.

ONLINE TESTING

Lokalen var för liten, tydligen hade man underskattat intresset för ”online testing”. Folk satt på alla lediga golvytor, stod längs väggarna etc. Vad de flesta väntade sig och hoppades på blev dock inte så mycket av – Hur kan man göra prov hemma vid datorn på ett kvalitetssäkert sätt? Nää, det är ju svårt, nästan omöjligt, inte det vi sysslar med, sa föreläsarna generellt.

Paul Westeneng från Andriessen Partners berättade om hur de gör tester för accountants – då använder man sig av testcenters i Nederländerna, man ska inte behöva åka mer än en ca tre mil eller så till ett sådant. Mycket med hur frågorna finns i databaser, blandas för dem som sitter i samma lokal, hur man försöker göra problem likvärdiga etc. Kvalitetssäkring alla vägar förstås som det anstår branschen.

Dr Jens Bucking från ZMMML, Center for Multimedia in Higher Education vid University of Bremen var intressantare. Han talade om vilken mängd av prov man gör årligen, och hur mycket tid det går till att bedöma dessa om man gör på vanligt sätt. Man kan automatisera saker och ting, men då fick man mera jobb gällande provkonstruktion, göra många alternativa frågor med motsvarande svårighetsgrad, etc. Men om gruppen var nog stor fick man ju igen på att slippa rätta. Han visade planlösning över ett designat testcenter med datorer, som också t ex kunde hantera prov on demand, dvs när studenten hade läst klart. Annars var centret givetvis inte stort nog för de stora kurserna, men man hade t ex ett system så två grupper kunde göra prov efter varann, Den ena gruppen leddes ut en väg som gjorde att de inte fick kontakt med nya gruppen som kom in, etc. Man hade funderat ut många rutiner och parametrar på att blanda frågor med hjälp av sina ”test generation engines”, utifrån var folk satt och kunde kika på varann etc. Deras system vat också säkrat från Internet-avbrott och Internetangrepp. Mycket erfarenhet från testande i storfomat. Och med glimten i ögat.

Sist ut var en representant från QuestionMark, med ett nästan kommersiellt budskap. (Egendomligt att man här inte riktigt skiljer ut erfarenhetsredovisningar från ”corporate workshops” med stand-up.presentatörer. I t ex Educause skiljer man tydligt på dessa kategorier.) Men presentatören var underhållande och kom t ex med följande praktiska erfarenheter att tänka på vid multiple choice-frågor:

Om frågorna konstrueras manuellt är rätt svar C (vid ABCD), men man vet också vad som är rätt svar genom att det rätta är vanligen längre och mera precist. Och det viktiga för läraren, för att få bra utvärdering, är att ha humor. Inget annat ger så bra utslag i utvärderingar.

Men frågan om hur studenten kunde göra prov hemma blev obesvarad, tyvärr.

Gen Y - More of the same or Another Species of Learners? II

Clive Shepherd är en brittisk nestor i corporate elearning, har hållit på sedan 80-talet. Lärmetoder är tidlösa säger han, men betoningarna kan skifta. Och de gör de nu. En angelägen fråga är hur anställda vill lära sig saker på arbetsplatsen 2008?

Först kastar vi ut t ex Maslow, learning styles-snacket och mycket annat tycker han. De alltför flummiga (”love them to death and teach them meanwhile”) kastar vi också överbord, liksom de alltför organiserade som talar om hur allt ska vara precis innan vi får börja lära oss något (”Or SCORM them to death” tyckte jag han sa – det skulle i alla fall nog stämma…). George Siemens ”Connectivism” kan mycket mera förklara hur vi lär oss idag. Vi lär och genom våra externa kontakter och relationer.

Och ”The problem of the Gen Y is the least of the problem facing companies today”. Vi ska bekymra oss för annat, t ex om de vill vara anställda i våra företag. De vill nog inte vara bara ”assets” i företaget. Läs för övrtigt gärna bloggen ”Barking Robot” http://www.debaird.net/blendededunet/.

Nägra intressanta trendiakttagelser kom Shepherd med, t ex

- Både formell och informellt lärande behövs och betonas

- Lärande i organisationer blir alltmer tidskritisk – utbildning ska in precis nu. Utbildare måste ha ”rapid response”

- Även företag har börjat använda open-sourceverktyg för lärande, t ex Moodle

- ”Cost of entry” för en organisation att gå in i elearning har gått ner mycket.

“When the rate of change outside an organisation is bigger than the rate of change inside…” ja då är läget kritiskt…

Det finns ett engelsk uttryck “Are You rearranging the deckchairs of the Titanic?” Vi får se till att vi inte ligger efter, då försvinner vi.

”Survivors must write new agendas while they still have desks to write them on”. Intressant kille med mycket att säga. Inga frågor, alla ville nog duscha och borsta tänderna innan kvällens party.

Generation Y: More of the Same or a Whole New Species of Learners?

Gen Y” är också känd som “digital natives”. Denna grupp brukar oroa många men verkar entusiamera fler på den här konferensen som ju är full av entusiaster.

Ton Zijstra, från Interdependent Thoughts, Nederländerna:

Tom presenterade sig som en slags Gen Y i en Baby Boomers kropp (40-talist, för svenskar?), Han talar om ”NETWORKED LIFE, NETWORKED WORK, NETWORKED LEARNING” och börjar med att exemplifiera ”Three specimens of Gen Y”. Dessa är lite förvånande:

Hans 10:-åriga systerdotter som har nätverk över flera kontinenter, hans pensionerade svärmor som är en hejare på digitalt fotograferande och delar sina alster i nätverk samt har 4 laptops med olika operativsystem – bara för att hon ska kunna supporta andra i sitt nätverk som inte är lika tekniska som hon. Sen är det Tom själv som affärsman, som nu jobbar effektivt med t ex Twitter istället för tröga sammanträden, har slutat prenumerera på dagstidningar utan låter sitt världsvida nätverk av ca 300 personer som alla bloggar(?) filtera nyheterna åt honom, och bidrar själv. Han läser inte allt, utan jobbar med t ex ”Tag Clouds” som dessa bloggare tillsammans alstrar för att se vad som är på tapeten. ”The cure for information overload is sharing even more information”.

På 8 år har allt förändrat säger han. Det beror på Intetnet och mobil kommunikation. Och även äldre människor kan anpassa sig. Men om ungdomar gäller att ”they don´t have to unlearn anything”, så de anpassar sig snabbare och sörjer inget.

Han tror på en framtid där alltfler äger sina egna jobb (är egna företagare) och jobbar efter devisen att varje plats som har kaffe och internetanslutning är en arbetsplats. Men arbetsuppgifter har blivit svårare, man kan t ex inte planera arbete linjärt, det är otidsenligt och omöjligt – man kan planera under förusättning att a+b+c etc, och vara beredd att justera.

Nåja, generellt ändras allt, och vi måste anpassa oss. Vi, inte Gen Y, har skapat de tekniska verktygen, vi får stå vårt kast och göra det bästa av det. ”Immerse Yourself, be Gen Y” lyder Toms ungdomsbudskap. It is exciting to come out of comfort zone…

Han sa mycket mera, men det räcker nog för nu (Intressant kille, men…man undrar bara vilka som ska odla vår mat, koka vårt kaffe, köra våra bussar, tillverka våra MP3spelare och rensa våra avlopp…)

Second Life Experiences III

Thomas Kretschmer, från tyska Institute for Innovation in Learning (“FIM-Learning”) på Universiteit Erlangen-Nurnberg berättade om deras projekt som är både att känna sig för och undra vad man kan ha detta till, framförallt i Life-Long Learning i 3D-världar. Till vad de vill göra hör att göra ett slags utbildnings-LEGO, en ”construction-kit approach”, för att man ska kunna som utbildare snabbt och smärtfritt bygga vad man behöver, och få de funktioner man vill ha. Det kommer att vara Open Source och gratis. Man är inriktad på att man ska kunna konstruera ett stort antal ”learning scenarios” med dessa byggstenar. Man vill också etablera en ”utbildningsbazaar” där man kan efterlysa objekt och funktioner man behöver, och träffa andra som kan tillhandahålla dessa. Men ”Incompleteness” kommer att vara ett permanent läge länge. Thomas söker gärna kontakt med utbildare som gjort spännande scenarier, objekt och funktioner i SL.

Second Life Experiences II

MOOSE heter ett project på University of Leicester, Beyond Distance Research Alliance (Ja,, projektet har en egendomlig älg som symbol men står för The MOdelling Of Secondlife Environments.

Dr Ming Nie, presenterar projektet. Gilly Salmon är mera känd som representant för detta, men ledde ett parallelt seminarium. Här gör man inte bara försök i sitt s k ”Media Zoo”, man forskar också på försöken.

Nyligen har man genomfört och forskat på deltagarnas upplevelser av en kurs i arkeologi med deltids disgtansstudneter över hela världen, och en kurs I digital fotografi med vanliga andraårsstudenter på ett universitet I London. Arkeologikursen ska jag kolla in. Den innehåller bl annat ett ”Saami tent”, där en läraktivitet (sådana konstruerar man runt vad man bygger), illusterar hur man kan röra sig I tältet beroende på vilken roll och funktion ens avatar har. Något liknande har man också gjort med en modell av en Kalasha-by i Pakistan.

Genomgående är att studenter verkar uppleva en stor närvaro i kursernas Second Life- samlingar/seminarier. En skillnad var att arkeologistudenterna bara kände varandras avatarer medan fotografi-studenterna visste vem av deras kursare som låg bakom den ena och den andra avataren, vilket ledde till variationer och skillnader i socialiseringsprocessen i kurserna. Men inga studenter verkade ha känt något större distanserande avstånd, att de var långt borta från kursen.

Man välkomnar till en Learning futures festival 8:e januari i Leicester.

Second Life Experiences

Jean Miller är Linden Labs representant för Tyskland. I SL heter hennes avatar Jean Linden. Linden labs står för Second Life grid och lever på att sälja digital mark, egentligen ett annat ord för serverutrymme. Det finns en SecondLife-Booth i utställningen som också innehåller t ex Goethe Institut, vilelt ger kurser nån gång i veckan och har träffar där man talar tyska varje dag. Hon gav exempel på spännande grejor som pågår i Second Life, t ex Global Kids, Exchange programmes mellan universitet (i SL alltså) och t ex ”language labs” som länkar folk som vill lära sig ett språk till andra som talar språket och vill hjälpa till.

New Media Consortium med ca 250 universitet som medlemmar slot tidigt upp bakom. Vissa av dessa har kommit ganska långt, t ex med att använda Sl för medicinsk utbildning. Andra användningsområden som nämndes var “rapid prototyping” det är lätt att bygga något för att visa och diskutera. Kanadensiska gränspolisen utbildar sin personal i SL och har blivit märkbart effektivare än tidigare sägs det, till en bråkdel av kostnaden. Nu förekommer också försök med ”prototyping reality”, att göra små miljöer som är identiska i SL och i verkliga livet, och där en person som rör sig i verkliga livet också syns i SL om han använder sin utrustning rätt (”to walk into Second Life”). Men kanske inte tvärtom, det sas inget om… Lovande försök pågår också att låta elektriska hjärnvågor styra rörelser i Second Life. Annars exempel på hur mycket bättre och annorlunda allt blir när man kan röra sig runt i en bränslecell eller sitta på en modell av en molekyl. 5000 utbildare finns nu på SLED-list, alltså de som deltar i diskussion om hur man kan använda SL i utbildning. De stora områdena för övrigt är ”Consumers” och ”Enterprise”.

Man jobbar på en lösning för ”behind the firewall solution” av SL. Jean vill ovkdså att man ska jämföra utvecklingen av SL med World Wide Webs första år, det är mycket trial and error, men det går snabbt framåt.

And the winner is...

...Brottsoffermyndigheten! Vi passar på och säger grattis till dem och är extra glada, inte bara för att det var ett svenskt bidrag som drog längsta strået och vann the MEDEA Award, utan också för att utvecklingen av det vinnande bidraget skett i Umeå av Accoll Interactive. Läs tidigar post om MEDEA Award här

The MEDEA Awards

Brottsoffermyndigheten är finalist för utmärkelsen MEDEA Award här vid Online Educa 2008. Teknikhuset (Accoll Interactive) i Umeå står för produktionen och vi väntar med spänning till i kväll när vinnaren annonseras.
De nominerade är:

• Steven Ronsijn, Sint-Levenscollege, Belgium med skolprojektet "Anti-Anti".
  
• Keith Alexander, Artistartwork.org med videowebben Artisancam
  
• Erwan Bomstein-Erb, Canal Educatif à la Demande (CED), France med en educational video portal.
  
• Jon Shears, University of Leicester, UK med en DVD med titeln "Patient Safety - Mildred´s Story". Damen har otur.
  
• Callum Robertson från BBC Learning English, med en webbplats för att lära sig korrekt uttal.
  
• Slutligen Ulf Hjerppe, Brottsoffermyndigheten med den interaktiva webbplatsen "Rättegångsskolan"
  

Vi önskar Ulf från Brottsoffermyndigheten och Accoll Interactive i Umeå lycka till i tävlingen!

The Power of the Picture

Sessionerna är verkligen proppfulla. Jag ville gå och lyssna på en session med titeln "The Power of the Picture". När jag kom fram till rätt rum blev jag inte insläppt av konferensvärden. Det var fullt sa han. När jag sa att jag rest hit enbart för denna session (ok, jag överdrev lite), så tipsade han mig om en dörr längre in i korridoren. När jag öppnade den kom jag in längst bak i rummet. Tyvärr var det verkligen fullt. Jag fick sätta mig ned på golvet. Lyckligtvis var det en heltäckningsmatta, så det var inte så plågsamt som det låter.
Jag hade stora förväntningar på denna session:

"Video has a unique role to play in helping learners understand complex processes and for the ‘YouTube’ generation, video is simply a ‘must-have’ in terms of what learners expect."

Ovanstående text var ut programbladet. Vad som faktiskt väntade var några föreläsare som presenterade sina projekt. Någon explicit djupdykning i filmmediet som sådant och hur det kan hjälpa studenterna med sitt lärande gjordes inte.

Nåväl, innehållet var intressant och de produktioner som visades upp var helt ok, men helt i linje med produktioner gjorda vid Umeå universitet. En ny trend är att filma mot en greenscreen och låta Power Point-presentationen/grafiken ligga i bakgrunden. Det ser verkligen snyggt ut.

Tre projekt presenterades:
Stephan Bayer Sofatutor, Tyskland, Sofatutor
Professor Alex Stromme, University of Science and Technology, Norge, Abstract
Simone Carletti, Celfi, Universita degli Studi di Macerata, Italien, Streaming media training for European Media Professionals


Det som var slående med dessa projekt var hur kostsamma de var. Den Italienska produktionen hade interaktivt innehåll i skapat i Flash. Materialet var organiserat i olika "koncept" där filmerna kunde stanna och låta tittaren svara på frågor eller göra val. En åskådare i publiken frågade om inte produktionen varit dyr. På det svarade projektledaren att 10 minuter film kunde ta 10 timmar att producera. Videofilmerna vid det Norska universitetet producerade video för studenternas mobiltelefoner. När en person i publiken frågad hur studenterna hade råd att ladda ned filmerna till mobiltelefonerna kom det fram att de inte betalade någonting. Trafikkostnaden var gratis för studenterna under projektet. Frågan är om dessa multimedia produktioner har någon relevans för den undervisande läraren? Vem har en stor budget för multimediaproduktion till sina kurser? Det positiva är att många av de koncept som presenterades kan användas även om man gör en mer ekonomiskt blygsam produktion.

Learning with Phones and PDAs

Tre presentationer genomfördes på denna välbesökta och varma session. Den första genomförd av Dr. Pieter de Vries från Delft University of Technology var lite svår att begripa. Det hela gick ut på att lära lastbilchaufförer köra lastbil bättre genom att stanna till på platser där det fanns uppkopplingsmöjligheter till Internet och ta del av utbildningsmaterial. Fattade inte riktigt poängen men han verkade stolt över de hemsidor som han visade upp. Ibland förstår man faktiskt bara inte!


Nästa talare, Dr. Samuel Nikoi från University of Leicester UK, berättade om ett nyligen slutfört projekt. WoLF (Workbased Learners in Future education) är ett projekt som går ut på att ta reda på hur PDAs (Personal Digital Assistants, ex. Palm Pilots IPhone mm) kan stödja portfoliotänkande i en lärandesituation. Elever i mellanstadieåldern fick PDAs för att dokumentera vad de gjort på lektionerna, en gång i veckan har läraren MSN-chattsessioner med studenterna och går igenom vad som dokumenterats och kan utifrån dokumentationen revidera, ge tips och ge allmän feedback på elevens arbete. Diskussionen handlade mest om hur eleverna tar till sig tekniken och inte så mycket hur den används och Samuel Nikoi menade att det inte var så lyckat att dela ut PDAs eftersom eleverna inte ser det som sina egna och ifrågasätter varför de skall bära med sig en ännu en teknisk pryl. De hade emellertid lärt sg mycket om support under resans gång och Samuel Nikoi tryckte på att support skall ges individuellt och drivas av sammanhanget (dålig översättning av context driven support).

Sist ut var Dr. A Guralnick från Kaleidoscope Learning, USA.
Företaget Kaleidoscope Learning har utvecklat ett utbildningskoncept där butiksarbetare med hjälp av PDAs lär sig att packa upp varor på hyllor på rätt sätt. Modellen bygger på att först få instruktioner via PDAn för att sedan få en verklig uppgift som utförs i den riktiga butiken. Resultatet av denna uppgift kan sedan jämföras med "facit" på PDAn i form av grafiska bilder. Under tiden uppgiften utförs kan personalen få hjälp via PDAn. Satsningen verkade lyckad och man kunde tydligt se poängerna med just-in-time feedback och nyttan flexibiliteten som PDAs erbjuder.

ONLINE EDUCA BERLIN 2008 Podcast Show

Under årets upplaga av Online Educa kommer ett antal podcasts att läggas ut med några av talarna från konferensen. Några exempel på ämnen som kommer att tas upp är: The impact of generation Y, open educational resources, virtual worlds, web 2.0 och user-generated content.

Nya avsnitt kommer att laddas upp varje dag fram till den 5 december.
Prenumerera på podcasten genom att gå till www.online-educa.com/podcast.

Innovative learning design

Dagens andra session handlade om nya verktyg och möjligheter för att stödja lärandeprocesser online och i klassrum. Tre talare presenterade vad de kommit fram till i olika projekt och studier. Först ut var Malcom Kay (DKE) och Ken Swain (Design Academy) som började med att dela ut 3D-glasögon till alla deltagare. Dessa två herrar pratade om Simulation based learning och deras modell för 4D och stereoskopi. De har utvecklat en modell för att simulera och visualisera objekt med hjälp av dubbla projektorer och 3D-glasögon som ger bilden betydligt bättre djupkänsla. Malcom visade bland annat en interaktiv modell av människokroppen där man som användare börjar med enbart skelettet och sedan bygger ihop en komplett människa genom att placera ut alla beståndsdelar i en häpnadsväckande 4D-miljö.Fotot visar stereoskop-bilden av ett kranie och man var tvungen att använda de speciella glasögonen för att få djupet i bilden.

Genom att använda denna typ av interaktiv simulering hävdar skaparna att lärandet ökar med 200% och att det tar 40% mindre tid att lära sig komplexa system och modeller. Fantastiskt! Tyvärr är utvecklingen av dessa modeller fortfarande ett mycket tidskrävande arbete och presentatören uppskattade att modulen om människan hade kostat någonstans runt £16.000.

Ulrich Weinberg, föreståndare för HPI School of design i Potsdam, tog sedan vid och berättade om deras produktutvecklingsmodell med namnet Design thinking. Modellen gick i grova drag ut på att sätta samman grupper av studenter, lärare och handledare från olika discipliner, starta en kreativ brainstormingsession och sedan med enkla verktyg skapa prototyper av innovationerna. Läs mer om HPI här.
Bild över processmodellen för Design Thinking.

Lite statistik

Under Keynoten fick vi lite uppgifter om deltagarna på Online Educa 2008.
Konferensen har totalt 2064 deltagare fördelade på 91 länder.
Nedan listas toppen på "10-i-topp" listan.

Storbritannien (247)
Holland (237)
Norge (149)
Polen (90)
Spanien (88)
Finland (79)
Sverige (76)

Keynote

Det var intressanta Keynote-speakers.
Joseph Pierre Ndiaye berättade om Senegals satsning på e-learning och ett stort antal projekt som de deltar i. Senegal kommer att vara värd för elearning Africa 2009.

Dr Michael Wesh är en antropolog som talade om "user generated content, filering, organisation, distribution and rating". Detta demonstrerade han genom att visa hur hans egna film "The Machine is Us". Vi får följa filmens väg via Youtube, Technocrati, Digg och andra 2.0 tjänster. Han visar hur användarna kan generera, distributera, organisera och betygsätta innehåll på webben.
Han talade också om den stora utmaningen för "The Y generation". Han kallar den "The crises of significanse" och hur studenter ska kunna hantera det massiva informationsflödet som finns tillgängligt idag.

Professor Norbert Bolz talade om ett antal olika koncept och trender idag. Han talade om "Serious Play" och hur man inom utbildning har underskattat det "roliga med kommunikation" och socialt nöje. Han beskrev också hur ungdomar i dag "designar sig själv" med hjälp av Facebook och andra webbtjänster. Han menar att idag söker man inte sitt "sanna jag", utan skapar eller designar sitt "publika jag" i syfte att framstå så intressant som möjligt.
Han hänvisade också till Mark Granovetter forskning om sociala band på Internet. Han har skrivit en vetenskaplig artikel som heter "The stregth of weak ties". Där beskrivs hur svaga sociala band genererar en informationsrik kommunikation, medan starka relationer innebär informationsfattig kommunikation. Ett exempel är hur man kan ha 150 vänner på Facebook. Det är ett exempel på svaga sociala band, men är rik på information. Han talade Professor Norbert talade också om att när kommunikationen på global nivå är möjlig ökar människors behov att skapa "lokala" grupperingar eller nischer.

Sist talade Roger Larson från Fronter, huvudsponsor för denna konferens. Han började med lite reklam för Fronter, men övergick sedan att prata om förhållandet mellan lärplattformar och web 2.0 tjänster. Han tyckte att diskussionen nu borde vara över när det gällde behovet av stängda system (som Fronter) och öppna web 2.0-tjänster. Han sade att behovet av båda fanns. Han hade svårt att tro att Institutioner ville ha sina studentdata och betyg uppladdade hos Google. Stängda och säkra system behövdes lika väl som öppna och publika.
Här kom han in på en mycket intressant idé som han presenterade. Ur studentens synpunkt var det naturligtvis bra att betyg och register var i säkert förvar hos universitet, institutioner och i slutna lärplattformar. Men de hade samtidigt ett behov av en egen portfolia där de kunde samla och uppdatera både studentbetyg, dokument m.m. tillsammans med sina webb 2.0 konton med tillhörande profiler. Han demonstrerade sedan ett sådant system där man enkelt lade till sitt användarkonto från flera olika lärplattformar. Man fyllde i användarnamn och lösenord till den aktuella lärplattformen (t.ex. Moodle vid ett specifikt univeristet) och strax dök det nya kontot upp i listan av olika konton. Med några klick kan studenten komma åt betyg, dokument m.m. Denna digitala portfolie innehåller inte bara "slutna" lärplattformar utan listar också sociala web 2.0 konton med tillhörande information. Detta program som visades existerar ännu inte. Det var bara en demonstration av en idé om att skapa öppna standarder för att ge studenterna åtkomst till betyg och annat material från univeristet oavsätt teknisk plattform och låta dem samla detta material på ett och samma ställe.
Film från Keynoten.

Spänningen stiger

Vi sitter och väntar på att konferensen officiellt skall öppna och från tredje rad har vi en bra överblick över de fyra Keynotarna som inom kort äntrar podiet. Inramningen känns proffsig och inget verkar ha lämnats åt slumpen arrangemangsmässigt. Senegals utbildningsminister, Joseph Pierre Ndiaye inleder och där efter följer Dr Michael Wesch från Kansas University, Prof. Norbert Bolz från Berlin University of Technology och sist ut är Roger Larsen från företaget Fronter.

Garanterad fortsättning följer...

Holocaust Mahnmal

Vid dagens lunchpaus tog vi en snabb power walk längs Tiergartenstrasse upp mot Pariser Platz. På vägen dit passerade vi minnesmonumentet för förintelsen. Vi blev märkbart tagna och vid besöket i det intilliggande muséet fick vi en inblick i Tysklands mörkaste historiska period.

PowerUP!- 3D World and Games to Transport Educational Content

PowerUp är ett onlinegame för barn och ungdomar av IBM där man spelar ett spel i en 3D-värld där uppdraget är att rädda världen. Det handlar om att spara energi och producera energi. Du kan tala med olika personer som är ämnes experter inom vindkraft, bioenergi o.s.v. Du kan samtala med dessa personer och lära dig saker om energi. Beroende på ditt intresse kan du få mer eller mindre information av dem.

Du kan även interagera med föremål (t.ex. lampor) och få frågor om det mest miljövänliga alternativet.

Kunskaperna används för att lösa uppdrag. Ett exempel på uppdrag kan vara att bygga en anläggning för vindkraft. Andra uppdrag har med t.ex. vatten- och solkraft.



Världen är väldigt förorenad och tidsaspekten är viktig för att klara spelet. Det gäller att förbättra miljön innan det är för sent. För att bygga ett vindkraftverk behöver du förutom kunskaper om hur ett vindkraftverk fungerar dessutom hitta byggmaterial. Överallt i naturen ligger skrot och delar utspridda. Det gäller att hitta varje del i rätt storlek och form för att det ska fungera. När du byggt ditt kraftverk får du veta hur mycket kWh du kan producera.
Man kan spela ensam eller som team.

I utvärderingar har det visat sig att barnen tycker att det är ett mycket roligt spel. Utvärderingen visade också att barnen hade förstått "budskapet" i spelet.

Vi tyckte att spelet såg intressant ut. Spelet är inriktat på teknik, fakta och ingenjörsskap på ett lättsamt sätt vilket troligtvis tilltalar den yngre publiken. Då intresset för naturvetenskap bland yngre sviktat kan denna typ av spel locka ungdomar tillbaka till detta område. Spelet är gratis att ladda ner och prova. (se länken nedan)
Hans-Erik var mest positiv då han vann ett USB-minne genom att svara rätt på en fråga ur spelet.

http://www.powerupthegame.org/

Social networking @ IBM

Vi sitter just nu och lyssnar på Barbara Koch som pratar om hur personalen på IBM använder 'The social web' internt. Det låter mycker imponerande. Det verkar inte finnas en teknologi som de inte använder. De använder Bloggar, Podcasts, Wikis, personliga profiler,taggar, RSS, sociala nätverk m.m. De kan se om en person är kontaktbar och i så fall på vilket sätt. De använder versionshantering för alla gemensamma dokument. 

Låter för mig som läge för informationsstress. Lustigt nog visade sig att alla dessa fuktioner ingår i SmallBlue, en arbetsplattform av IBM som stödjer arbetet i stora projekt. Verktyget underlättar för deltagare i projektet att snabbt komma i kontakt med personer med rätt kompetens och erfarenhet. SmallBlue ingår i IBMs Notus collaboration software.

Brist på likvida medel

Förutom panikkänslor av att inte hitta i en större stad kan man lätt drabbas av liknande saker om man upptäcker att hela hotellkostnaden debiterats det privata kontot. Ett litet missförstånd i bokningsprocessen från min sida och vips så har varken jag Hans-Erik eller Jörgen några pengar på våra konton. Mindre kul, javisst! Som tur är har vi våra telefoner som vi kan ringa hem med och ordna allt med.

Nåväl, registreringen är avklarad och nu skall vi försöka ta oss in på IBMs session som handlar om 3D worlds and Games to Transport Educational Content. Spännande titel; vi återkommer med vår recension när vi varit där.
Bilden föreställer Hans-Erik som sitter och jobbar.

By the way. Det snöar i Berlin!

GPS

Som förstagångsbesökare i Tysklands huvudstad och med uppgiften att ta sig till hotellet kan man lätt drabbas av panik när man varken har koll på vädersträcken eller har tillgång till en karta över staden. Ingen karta i pappersform i alla fall...

Som tur var är våra telefoner utrustade med GPS och nu fick vi ett ypperligt tillfälle att jämföra Nokia N95 med iPhone i denna fråga. Båda telefonerna hanterade kartor och vägbeskrivningar ypperligt. Den stora skillnaden var att Nokian hade något bättre uppdateringsfrekvens och iPhone visade kartorna på ett lite mer grafisk tilltalande vis.

Nu står vi i en extremt lång kö för inregistrering till konferensen.
Förväntningarna är skyhöga!

GPS med iPhone

GPS med Nokia N95

Kön till registreringen

Digital nomad

Drömmen om att vara en digital nomad känns avlägsen. Trots hypermodern utrustning, så lyckades jag inte med mitt försök att posta till vår mobila blogg. Internet Explorer i min HTC mobiltelefon, låter mig inte logga in på vår blogg. När jag trycker på logga in, händer ingenting. Jag byter till min bärbara dator, men kommer inte in på någon av de trådlösa näten. Naturligtvis kunde jag betalat för att använda Telia Homerun här på Arlanda, men det skulle kännas som ett nederlag. Jag har ju en 3G-telefon. Jag provar med HTC:n en gång till. Jag kommer ihåg att jag installerat Opera Mini, en gatis webbläsare från vårt grannland i väster. Jag startar Opera och surfar in på Blogger. Plötsligt fungerar allt och några minuter senare har jag publicerat mitt första inlägg på vår blogg. Kul, men onödigt mycket krångel.

Arlanda

Känslan av att direkt kliva ut från flygplanet och rakt in i en
norrländsk hamburgerrestaurang är magisk. Planet mot Berlin lyfter
17.25

Presentation av konferenshotellet

OnLine Educa 2008 äger rum på det anrika hotellet: InterContinental Berlin

Online Educa 2008 - Berlin

Technology supported learning and training
Den 3:e till 5:e september 2008 kommer Karl, Jörgen och Hans-Erik från UPC (Umeå universitet) att besöka konferensen Online Educa i Berlin. På den här platsen har ni möjlighet att ta del av liverapporteringar via mobil samt även mer utförliga reflektioner som uppdateras dagligen.

Årets konferens som är den 14:e i ordningen kommer bland annat att innehålla intressanta sessioner om:

• Generation Y - Hur förbereder vi oss för nästa generation som vuxit upp med internet?
• Öppna utbildningsresurser
• Att skapa innehåll på nätet - Virituella världar och användargenererat utbildningsmaterial
• Web 2.0 och socialt nätverkande
• Mobilt lärande - Nya verktyg och plattformar
• Videoföreläsningar och berättarteknik
• Spelbaserat lärande